Ruvhöna

Eventuellt kan det bero på att hönsen kände att de var några för få efter jakträderna i hönshuset för nu har jag helt plötsligt en ny ruvhöna.

Det är en av grönvärparna som samlat ihop sju ägg i varierande kulörer och som hon nu vaktar för glatta livet. Om det går som det sa så kommer de små om cirka en vecka. Håller alla tummar!

Vår nya ruvhöna

Rastplats: Gysinge Byggnadsvård

Inspirerad men lite fattigare lämnade jag Gysinge Byggnadsvård bakom mig på resan upp mot Norrland. Perfekt ställe att ta en paus från bilkörningen på om man är lika nördig som jag

 

Gårdagens arbete på innergården

Etiketter

innergård, kullersten, marksten, pergola, utekök

Lite markarbete hanns med under gårdagen. Vi tyckte nog att vi hade köpt väldigt mycket marksten men när all sten var utlagd så räckte det inte ens till hälften av vad vi hade planerat. Killarna var så snälla att de hjälpte till med stenen.

Nicolas spikade upp en av de tänkta terasserna i trä i går eftermiddag också. Nu ska det upp en pergola runt det trädäcket också innan det är klart. Ytterligare ett trädäck ska skapas där det ska muras upp ett utekök. Kullersten och mera marksten måste införskaffas till nästa helg också. Det börjar arta sig på vår innergård.

Stenläggning

Belle provar om det duger

Ponnyn Bonna

Idag har en väldigt rar tjej och hennes mamma varit här och provridit Bonna. För Bonnas skull hoppas jag faktiskt att de bestämmer sig för att de vill ha henne. Bonna behöver nämligen någon som vill pyssla och rida henne lite mer och det tror jag är precis vad hon i så fall kommer att få av denna familj. Bonna skötte sig exemplariskt under provridningen. Nu håller vi alla tummar

Frågan är väl då nu om jag ska fylla ut hagen med ett Islands sto….

Bonna

Planering inför morgondagen

Lite mera jobb inhandlat idag. ”Golv” till innergården, sten och trall. Belle tycker att sandhögen är det bästa av allt.

Belle i sandhögen

Skadad

Etiketter

rida, ridning

Ridning kan vara en farlig sport.

I mitt fall uppkommer skador när jag gör klumpiga saker, inte är uppmärksam eller ”bara ska”…

Idag sitter jag här med ett pekfinger på höger hand som är en halv gång större än sin ursprungliga storlek och dessutom värker som bara den.

Jag skulle bara ta av gamle Aki eksemtäcket och smörja in honom. Eftersom jag stod och pratade samtidigt var jag inte uppmärksam på att snälle Aki drog upp huvudet när täcket skulle över huvudet på honom. Hans hårda lilla skalle kom med all kraft mot mitt pekfinger och det sa…”Knak!”

Så kan det också gå till när man skadas inom ridsporten

Hur som helst är jag nu lycklig igen över att ha kunnat rida mina hästar två dagar i rad igen efter närmare en månads konvalescens. Musklerna runt bäckenet har befunnit sig i någon slags krampaktigt hårt tillstånd och det har varit omöjligt att rida utan att känna det som att jag höll på att gå sönder. Sne och vinn har jag dessutom varit och ena stiglädret var kortare än det andra nu när jag kunde sitta rakt igen.

Så tack igen Marco på ”Hand made by Marco” för att du har hjälpt mig att komma tillbaka i sadeln igen med hjälp av massage och förmaningar om att STRETCHA ordentligt – och med ordentliga övningar – varje dag.

Med andra ord kan man leva med ett stukat finger så länge man kan sitta i sadeln igen. Jag menar, jag har ju nio fingrar till

Jag vaktar inga grisar!

De senaste dagarna har jag funderat en hel del på det här med integritet och behov av en privat sfär.

Om man som jag jobbar väldigt mycket med människor hela dagarna och hela tiden försöker vara sitt allra bästa jag, serviceinriktad, glad och positiv, så har man ett visst behov av att vara tyst och privat andra lediga stunder. Det här är inget unikt för mig utan det är ganska vanligt inom min bransch. Man tömmer ut och in på sig själv hela dagarna och sedan behöver man ladda om helt enkelt.

Hur som helst, ni ser ju att det finns en anledning till att jag har maken till att bygga ett plank

Vad händer då när folk kommer för långt in på den där privata sfären utan att vara inviterad? Jag blir en riktig morrhoppa. Jag tycker att det är oartigt och framfusigt och jag har verkligen ingen lust att besvara dessa personers försök till kontakt. Särskilt inte när man råkar ut för personer som inte ger sig och som dessutom kommer på tanken att tro att de vet något om mig.

När jag bodde i Bordeaux fick jag en gång lära mig ett uttryck att använda när obehöriga personer hade framfusigheten att ”dua” mig och något fritt översatt lyder det ungefär som så här. ”Jag visste inte att vi vaktade grisar tillsammans”.

Om jag använt mig av denna dräpande ordalydelse någon gång? Jo faktiskt. En gång. Men då fick jag och en väninna springa för allt vad klackarna höll genom gatorna i Nice. Men det mina vänner, DET är en helt annan historia

Bolinders

Då var man med vedspis! Ja, den är inte installerad än men den ska bli.

En av mina ”kontakter” åtog sig att leta reda på en lämplig vedspis till köket. Vedspisarnas ”Rolls royce”, en Bolinder. Detaljerna på den gör en ju nästan religiös. Nu ska den bara blästras och fixas lite innan den kommer hit.

Gissa om jag längtar efter att få den monterad

Vår nya vedspis

Ångervecka?

Jag börjar få lite tvivel angående vissa saker. Jag gör så ibland när jag funderat för mycket. Är det bra med fönster målade i guldockra? Ska den där stolen verkligen stå där? Är blått en bra färg i köket? Ja, ungefär så kan mina funderingar se ut.

Nu funderar jag på om 1700-tals tema på en fest verkligen är en bra idé. Vill vuxna människor klä ut sig eller är det bara jag? Tja, jag får väl fundera ett varv till…

Det är inte så…

… att vi inte gör något Det är bara det att det är så tråkigt att blogga om.

Vi kan säga som så här, jag tränar inför semestern nu. Jag målar fönster och plank.

Helt ärligt är inte det så kul att blogga om. Det är samma sak hela tiden många gånger om och överlevnadsstrategin blir att tänka på annat när man står där timme in och timme ut. Man måste liksom glömma bort hur många fönsterbågar det är som ska skrapas, målas, kittas för att orka gå vidare.

En liten paus gjorde vi dock igår när vi tillbringade dagen på Parken Zoo i Eskilstuna.

Åktur på Parken Zoo